Ånga mijn so’orr om å få sä i dju:r jen heijm å I ha förschökt få döm å förstå att för mä räck ‘e vä döm to: åodju:ra I båo lave. Då I ha sakt hä, så skra’att I gott, men ånga, döm skratt et. Döm håva bestämt sä att hä va’aL ‘n kattång dell sommarn.
Pottjen jär som geudat då hä djäll katten – han töck no om döm och där vä båo fennsch e ‘n ”katt” som smeug omkreng heuse. Katta jär gåode åobehagli töck I, för ‘n jär aggressi:v å sko in nest åss då man öppen dö:Rn. Han fäLes frå dö:r dell dö:r. Han gå dell altan å då vä et öppen den så gå ‘n dell brånn. Han jär stor så gudihimmeln att I ha tweijke om hä verklit ha vöre ‘n katt hel na anne, levandes kreatu:r. Röggen räck ope kne:na mijn å ‘n sij ållte illspeckot eut. I hurves då I tä’änk opå ‘n…
I ha försökt förkla:r för kompisa vöre ‘n sij eut, ståor som i a:s, tofsa opa åijra å så att ‘n sij eut å våra ine onschken. Döm ha skratte åt mä och töckt att I jär jö:r å ha frå:ge om I mejn ‘n lokatt. Anna som I jobb lave trå’ådd sä veta att hä ro’oL sä om ‘n töckeden ”norsk skogskatt” men haijn som smeug jen ha gåode kort päls å jär grå, schwåRt å hwijt.
I goggle bilda opa katten å ätt I leijte opå ”norsk skogskatt” så deuk ‘n bild opp opå vo som nöges våra ‘n kusin åt a:se vä håva jen. Samma dragom, fast hajn jär ‘n anne färg å jär langhå:re. Si jä så lejd ‘n jä:r?
Sort’n jen heijt Maine Coon å döm konna va’aL 17 tjilo tå’ång å störscht’n jär 123 centimeter. Pottjen jär eijn å fämte. ”Han jär säkert snell” sa pottjen som töckt I var dåmm som ra:Le så katta sprant iväg.
I jär rädd för katten för döm håva vassa kLö:som å sedan så båo vä ötva FLakabergsvä:gen där ‘e jär mötje trafik. Fastän I et töck om katten så vell I ju et att naij dju:r sko dåij för I veijt att pojksodd’n skull nasom skrå:L i heschä – å je:g å.
Nalta waller 