I ö’ög för i ö’ög, men vöre var’e vä tändren?

images

I veijt et sist I var heijm vä i sju:kba:n – opa försäkringskassa kond I läsa att ha var naijn ga’ang under 2005 då FLecka var skra:l öta na, men I minsch et. I ha vorte välsigne vä ånga som hå’åL sä fri’isk å hä jär tur för att I to:L et gnälle å ba:na gnäll då döm et må väl.

Jä som ha föRt vä bLåggen jen seda lä’äng kan ha läst i inlägg om då Pottjen la sä opa spislucka å spis’n vecke över ‘n å ‘n feck ugnsgallre ine monn. Söijn lä’äng ättåt feng vä reda opa att ‘n ha’a vorte skåda öte råota opa ‘n mjöLktand å han nögese eut. ProbLeme vä å dråga eut tändren opa småden seg sä ju schöLw å vä nögese bå’å föLe vä nest tandläkara. Bå’å våor nervös. Eijn bårtij åss fåor opa ÖoB å handLe å den annara föRd vä Pottjen in.

I ha’a vorte förvarne att ången kond tjämp måot å att döm skull våra tvungen å håll ne’e ‘n meda döm gav spruten å fäLese vä tanga ine monn hansch, fastän ‘n ha’a fått lugnande medel. I förvänte mä däfför att ‘n skull ra’aL å schLåss å att hä skull va’aL beschwällit för  å’åll å hä trådd no fa’ar’n hansch å. I ga:v ‘n däfför lov å et våra vä. Hä jär et lönt att meijr foLk bö lijd än nö’vändit.

Beh

Veta jä na? Ången men, Pottjen, var töst å gåpa då döm ba:d ‘n, å han pråta å han var så dukti, å  I feck le’egg å hå’åL öti en å han drack meddle den ötan å stjäggLes å han vart vindögd å pråtoför, å han gåpa. Döm tåo trij kåortom ine monn hansch. Han feck spruten, men då proteste:re ‘n nalta, men et meijr att ‘n spänd opa arma. Han skråLe et na….. Då tanda var bå’årt feck ‘n väLe ‘n leksak å han sorre opå. Han var åostadi opa beijna så Han I båo lave feck bära ‘n dell bil’n å in å seda satt ‘n ine soffa ‘n tijm å ha’a råoLit att han ha’a to mammom ine tjö:ke. Hä verke våra i bra meddel hänn ‘n feck dre’eck.

Ida hav ‘n fått våra heijm, men I ha jobbe, å I töck att ‘n ha vöre som ‘n noij männisch. Hä ha no vöre iLt ine tanda den å ine skå’åll’n fastän ‘n et ha kLåga na.

Gudihimmeln så bra döm behandel ba:na nöförtijda – et som då man schöLw var lit’n. Än idag så håta I tandlä:kara å lukta som jär den innaför dö:rn dell värschtställe den. Ållt var et bätter förr. I lö’öft opa hatt’n men å vell euttröck tacksamheijt dell a Eva å a Mona-Lisa opa Folktandvården i NorrefjöRn.

Lev å må!

Annonser