Pipä-kaka el Nanny Stenberg

Jä kansche redan visst häijn, men om jä et veta vo kako I meijn så jär ‘e hanna som hvorenda fotbållslag serve:r då hä jär ‘n ångdåomsmatch.  Jen kåm ‘e ‘n närbild – å I ha stöLe bild’n:

Pitekaka

Fastän I schwåor att vä åller skull båka i la na meijr, Pottjen å jeg så djära vä hä ändå. Han ha gått dellbaks att våra minder beschwälli, om än I få tjänninga å hjärnbLö:dninga då å då å ‘n.  Vä båka et länger ”hörselkåpekaken” som I skrev om jen, ötan nö jär ‘n geudat öte vo ‘n kå’ål Pipä-kaka. Jä sko veta vo I ha förschökt å få’å ‘n å sä’äj PITE-kaka, men hä löckes et.

Hä jär et åfta, men ibLand få man oppleva ”aha-ögonbLeck” som a Oprah Winfrey tåla om jämt å ständit, å för mä hende ne djällandes ‘n kako. Då I var lit’n så bå’ådd vä ine eijn bårte lägenheta ine lärarbåosta:n opa Storfors. I var sju då vä fLötte däda. Neaför åss bå’ådd förscht a tant Selma, ‘n gammellärari’inn å seda bå’ådd ‘n Tommy å a Nina den, å ätt döm så fLötte ‘n Martin å a Nanny Stenberg in där. I tråo et att naijn bårtij döm leva än, men I tänk opa a Nanny fLeijr ga’ang om år.

Anledningen dell hä var att hon breuke båka, ell kansche bara eijn ga’ang ‘n kako ine ‘n langpa’ann som morschan men feck recepte opa å då hon fåortsatt å båka ‘n så feck kakon heijt ”Nanny Stenberg”. FLeijr år ättåt feck I veta att kakon den egentligen heijt Sommarkako. Hä var bara noijest I lä’ärd mä att Sommarkako båka man vä kakao å då man använd kane:Ln så heijt ‘e PITEKAKA. Hä var mett aha-ögonbLeck. Vo änn nö kakon heijt så jär ‘n gåo nanting – I dubbLä:r smet’n ovadell. Hä kan som et va’aL geudat då.

Lev å må!

 

 

Legg Sinai ne’e boijn?

Hä ha et vöre så djett å böre i noijtt jobb, där rutina våra nasom skreve ine ‘n steijnpLatt. Et så åoLekt vo ‘n Moses tåo vä sä då ‘n djick ne bårte berge. Man få böre smått vä förändringsarbeijte, å för mä spela ne minder råll, för I kåm å djära vo I töck pa’ass eleva mijn bäst, å vo som då i schLeutend’n å pass mä å Skåolverke bäst. Om dö töck att I sko arbeijt opa i visst sätt – visst hå:l dö hä för dä schöLv. Haijna ganga så kan dö et djära mä na. Varken deu eller den annara. I såop matta vä dä hvor da i veckon. Bara så att dö veijt.

Hä jär råoLit då man sij vöre nalta engaschemang kan få loijse å komma opå ine ö:ga opa naijn å hä: om na: jär bLand bäste man kan oppleva vä örke mett. ‘n a’ann sak som I oppskatt jär döm som sette ine samma arbetsrum som jeg. Vä håva å’åll i eget kontor vä dörran som vätt eut dell i gemensamt områ:d. Hä jär bara schLugt fåLk den i’inn. Hä jär ‘n Conny, a Karin, a Caroline, a Annacarin, a Anna å jeg. Vä håva ne bra.

I saken ju förstås ma’ang opå ‘backa. A Anna, Cissi å ‘n Mats. Tuveling Svartborgmyr å a Dahlbergs Jennie. Snögg-Häggbom å a Karin å a Sara å a Berith (bårte i snöggt schLag). A Carina å a Doris Vasa å a Anna å a Sahlström å a Johansschon. A Ann å a Jenny å ‘n Stefan ga’ang to: ‘Norschwann å fLeir Lars. ‘n Gunnar å a Britt-Louise å Kristina. Sara L saken i hvor ga’ang i sko kopije:r i papper för vä breukese träffes ine kopije:ringen hvor måndasättmidda. ‘n Sture! Noij-Syven Maria saken I å. Å ‘n Marklund å ‘n Sven-Erik (fastän I jär rädd för ‘n). A Erika – langdistanslöparn våre! I saken ju nager dell å, men döm få et våra vä ine inLägge jen.

Om man bårtsij männischen så saken I föLjande: wifi åt lärara, kanona ine hvor kLassrum, Office-paketa åt fåLke. Men mest bårte ållt så saken I onschdaskompis’n men

20130827-202135.jpg

<a

<a

Lev å må!

Man få et våra dåmm

Eijn bårtij åss som båo ine heuse våre ha sorre om å tjö’öp sä ‘n åkkLeppar lä’äng å vä:L, men hä ha som et vorte na meijr än å bara so’orr om ‘e. Bild’n jen ne’e få represente:r vöre I tänkt mä att ‘n åkkLeppar sij eut. I vell påängte:r att vä et eijg ensch na som lik’n modell’n jen:

gräsklippare

Så Haijn I båo lave ringd åt mä häromdagen å sa’a att ‘n ha fonne ‘n gräskLeppartraktor opa BLåkke. Å fastän I tjä’änn ‘n, så trådd I väl et att ‘n skull komma heijm vä na gammel a:s. Men no gjåoL ‘n hä.  FaruL’n den hann et meijr än å bårte schLäpe så djick gaswaijern å. Seda så schLäppt leuka där luftrenar’n sett. Hä jär ju tu:r att ‘n töck om å skru’ujv ine grejen – för han ha då redan fått arbeijt hä traktorn den jär värd.

Ja, ja. I försökt säg åt ‘n att no kan I ju lä:r mä tjö’ör a:se den, men seda. Hä var et lönt, ötan hä var bara sätt sä å va’aL instrue:re vöre man sku djära. Så I fåor asta krengom vedaheuse våre å om I se:g att hä var ‘naLta’ rattgLapp öte maschi:n den så lö:g I. I veijt et vöre I sko förkLa:r vöre hä tjändes å tjö:r vä ‘n. I vreijd ope ratt’n å nager sekund ättåt så reage:re a:se å schwängd dit I velld.

Vä jämna intervallom ståo Han I båo lave å ra’aLe ”SchLijr et opa kopplingen” (fast ‘n jär ju bårte LeuL så ‘n sa ju ne et opa måLe våre).  I tråo no att hä jär måijLit att I et bö kLepp gräse som I schLijre i änkom.  I töck ju att gåL’n våre jär för lit’n å håva ‘n traktor å så jär ‘n ju så herregu åojämmen. I töck et om då ‘e ve’eck så hä tjänsch att man sko fåll å. Så I schLijre å schLijre å kall’n men ståo den å bö’örd å schweijttes över att investeringen hansch skull gå om intet.

Att vä våra åoLeijk hvorander jär kLart, men den emmilla våra vä Lijk hvorander nanting. I minsch än att ‘n twette åll schwårtkLeda mijn ine bLeijktwettmedle å I ha et schLäppt in ‘n ine twettstöggon än, så I schLijre opa kopplingen då I kom åt. Man få et våra dåmm. I bö no et kLepp na meijr grä:s tråo I opa lä’äng.

Hon le:v! Hon jär et dö!

Om ‘e nö finnsch naijn som läs häijn så nöges I bara rapporte:r att I ha et dödde seda I skreijv sist. I ha hatt ‘n sommar då I ha åoråoe mä om ållt man kan tänk sä å I velld et att åoråon den skull figure:r opa sijda jen å jära jä leijs opå mä.

I feck et fortsätte ope Strömbacka där I trivdes så vä:L, å I ha sökt jobba å I ha fått jobba, men ha tacke nej för hä fannsch eijtt som I velld håva så hämst. I ha säkerligen brännt nager bråo’om ine kommun våre då I sa bort to anställningom, I tacke nej å fåra åt Kalix, I tacke nej åt i dellesvijdare i Arvidsjaur som I var på väg å acksepte:r då dom ring’d bårte Älvsbyn å gå:v mä i jobb där. I skråLe hä I vart gLa. Strax bakätt hänna var kLart så ringd döm bårte LeuL å velld att I skul jobb där å, men eijtt jobb (å i anne om sommarn) få rä’äck.

Om tisdagen feck I mä ‘n trevli present då I feck skrijv opå pappre jen:

photo(180)

FLecka ha bört skåoLa i Hortlax å båo däför nest föräldren mijn opa Storfors å hä tjänsch konschtit, både för hon å för mä, men hon töck att hon ha hamne rätt.  To bårte lä:rara hon ha:v ha I schöLv hatt å I fråge  na om gympalärarn våre – ‘n Folke – ha kwa:r muschtasch’n å schwållåbbarn schwåra: ”Nej, och vet du mamma? Nu är han i färg och inte i svartvitt som han var när du var ung”. I veijt et vem hon brås opa…….

Lev å må.