”Så:v dö?” fast opa leulmåL

möijått

Gudihimmeln vo I jär tråijtt. Hålv å’ått så var I leijss å vara vaken å feck nasom twi’ing Pottjen å gå å sova – han var et schwårbedd, men ‘n ha’a ju åo-itte ‘n ”möijjått” vä ”ott” fast et ätt ‘n laaaaaaaaang eutläggning om vöre ‘n ha’a ite ‘n möijått opa dagis redan å att ‘n velld håva naijn a’ann möijått vä ott. Ätt I ha misslöckese vä å djära smörgåshelvitte den to’o ga’ang så gjåoL I han som I meijne frå början å veta jä nä – hä var rätta ‘n. Hä jär et konschtit at gråhåra träng onda schwårten I ha:v.

Jaja, vä kom åss i säng. Vä våor alle:n å Han I båo lave ha’a före åt Sjuness för å hä’ämt FLecka å I sa’a åt ‘n före ‘n fåor att I trådd att I nögese få sova naLta. I samne gåode gott vä eijn ga’ang å Pottjen gjåoL hä å. KLåkka ni’i tjänn I ‘n hand opa akschLa å håijr naijn (haijn som befinn sä opa tonni:s’n) som se:g ”Så:v dö?” Såov I? Hä var väl ‘n frå’åg? Snarke I? Våor ö:ga heve åt? I såov – då, men et neu fastän I jär lika tråijtt som föreut.

Hä var ju bara å heva sä opp, et så mötje för att I et skullt ha konna sammen åter, men I ha naLta dåLit samvett för att I ett ha have så mötje tijd å våra vä FLecka – I jo’obb ju gåode mötje å ha fullt opp vä bråor’n henasch, så I steijg opp å nö sette vä jen ötva tjöksbåoLe å umgås  – hon it makaronen å I bLå’ågg. Å I skra’att så tåren fåll då a förschö:k läsa vo I skrijv. Hon läs MåLe våre opa småländschka å I dåij hvor ga’ang.

Et faruLn hann I kLart ope jobbe häller fastän I ha vöre där trij dåga, effektift arbeijtandes. I mårran sko I å dijt.

Höjdpunkt’n ida var då vaktmästar’n Per, som man häls åt då’n gå förbij, kom in ine rumme mett å trådd sä sta’ann å tåLas vä i ta:g. I tråo att ‘n jär eijn bårte döm mest intressanta männischen som arbeijt ope backa. I töck om männischom som man lär sä na om ine i mö’öt. Han gjåoL mä gLa!

Lev å må!

Annonser

Åller få man vara riktit gLa

vesuvio

I bLand jär’e bra för Vesuvius (et pizza nö, ötan vulka:n) få ‘n erupschåon för herreminje vo I ha vore oppasse ida då I kåm bårte jobbe. Pottjen var hämte bårte förschkåoLa, mat’n ståo opa båoLe å hä vart efterrätt. Hä var bara för mä å sätt mä å nö  såg I noijest att ‘n dellåmägen ha städa opa dass. I veijt et om ållt hänna ha hende naijn gang tidigare – I tråo et hä. Frågan jär nö, å jä få förLåt mä om I va’aL nalta relischö:s men ”Ack Herre huru länge….?” I jär gåode säker att både minne å ijLe hansch ha gått över delles i morran, men hä var gåode trevLit ‘n stand.  Hä jär et så höga kravom man ha:v.

schLarwa

I opptäckt na ida som ha potensial å va’aL i stort probLem. Skåon mijn ha gått sander så I nöges in åt LeuL för å handel mä na noija. Jeg som ä’äLsk å handel skånn….. El så et. I vell håva nager som sij snögg eut, döm sko våra jett å tjipp opp, å döm sko våra behagLi å håva opa föttren, å I sko et behöv knoijt na hvor gang, döm sko våra schwårt, å döm sko våra billi å våra döm et hä så få döm et våra så modern att döm et gå å använd fLeijr år. I använd grejen delles döm gå sander å då tjö:p I noijtt. I eijg to pa:r å vinterskåo, å bå’å håll å va’aL stjicke nest vår Herre. Vöre sko häijn gå? I kan et gå omkreng vä schLarwaskåon, men hä jär et så jett å finn noija som pass mä. Jen hav I höga kravom.

I jär snål ekonåmisk då hä djäll mä schöLw å handel sällan na som ko’ost mötje, men då I berätte för fa’ar’n men vo noijskåonn ersch FLecka koste så feck ‘n nasom I astmaanfall då I sa’a vöre mötje döm koste. Sextanhundra kråon. Eijn bårte grejen I ha hort dell leda då I vax opp var ”Hä jär åonödit”, å I ha djitt mä fa’an att ba:na mijn et sko bö håijr ‘e.  Sextanhundra kråon för i par å skåo åt eijn som gå i säxa jär et schLugt, men I sij ‘e söijn – om et föttren henasch väx na meijr  så kan a håva döm delles hon foijL 25 minscht. Å skull ‘e nö våra så, att Herren hav ‘n pLa:n att hon sko håva ännu större föttrom, då kan I håva döm schöLw.

Lev å må!

Som ‘n schLarw ine vinda

uthängd

I vankne ond i mörr’n bårte hä I var irrite:re i gårkwällst å hälst ha’a I vellt våra heijm, men I nögese iväg likt förbaskat. Hä var tur att hä var gåode lungt opa jobbe (lungt = dött). Ha var ‘n kolle:g ine rumme breve mett, men hon gjåoL et så mötje väsen å sä.

I skreijv naLta, kopie:re naLta, å funde:re naLta, å vart meijr å meijr irrite:re över gårdagen å över vöre lijve spark eijn ine arschoLe som för å re:tes som mest. Om I skull skrijv vo som vänte mä då I kåm heijm så skull jä ÅLLER tråo mä (å ‘n lä:s et bLåggen om I et twi’ing ‘n). Vöre nager bLommom jär mä gLa å vöre ander jä:r mä åll arg jär märkLit, men I skreijv hä igår att vo än ‘n hitt opp neu så jär ‘e förseijnt. Om I nöges tåla om för dä att I va’aL beschwi:ken å dö i efterhand förschök å rätt dell ‘e så jär’e förseijnt. I meijn ‘e. Lappen ope bLommen var hä som dreijv mä över kant’n.

blast

I läst nagerscht att om en männisch fijs i fem år opa raken så ha man åstakömme nåo mötje kraft för å skåpa en smäll som hä var i Hiroshima opa förtetaLe. Om man jär nåo förbannad opa naijn a’ann männisch å ha vöre ‘ne gåode lä’äng så ekspLode:r man ine tjö:ke vä samma kraft – ötan stjitlukta. I jär gåode dipLomatisk å snell å I to:L mötje, men gudihimmel’n å passe:r et gränscha.

Ett tips dell ållihåopen (å som man tö’öck att Han I båo lave skull ha lärt sä): Missta: et töstnen ell snällheijta men för schwagheijt. Jä:r et hä. I anne tips jär att häijn jär ingen urschäkt: ”I be om urschäkt att I var kårke å ego” (fast ‘n sa’a e ju opa Leulmål – han jär ju däda). I schwåra ‘n att ”Nä, häijn jär vo dö sko säij: Jag ber om ursäkt för att jag gjorde dig ledsen” å så djick I däda.  Hä tåo et lä’äng före ‘n kom bakätt mä.

vulkan

Ja, ja. Hä jär väl vä mä som vä islänschka vulkan den för nage år seda. Beschwälliga eutbråttom då å då, men lungt därimilla.

Lev å må!

Bitter(jen sko hä in i feuLåoL)

BOU12_153S_aBlommen opa biLd’n jen ovaför håva åssit vä inLägge å djära, meijr än att döm våra bLommen. Passande namen opa bukett’n jär ”Förlåt mä” – I skåij et.

Nö böre inLägge:

Ida ha hä vöre grannväre så hämst å hä ha droppa bårte taka å hä foll snön bårte carport’n som hä et breuk djära förnsch i april. Jeg å FLecka tåo åss ‘n tur åt Teknikens Hus där vä träffe ‘n kompis åt mä å FLecka henasch. Vä träff döm et nåo mötje.

I feck ‘n bukett å bLommom åd a å I hann refLekte:r att I minnsch et ensch då I feck naijn bukett sist. I tråo nu fLeijr ti:mom ätt I kåm heijm att hä var då I ha’a fått fLecka (å hon jär snart tåLv!). I räcken et bLommen fåLke ha tjöft för döm ha tjänt sä twinge då hä ha vöre jul. I meijn ‘n bukett. Vöre leijssamt jär et hä? Egentlijen så broij et bLommen mä ötan hä vart meijr i euttröck för na anne som sanknes för I töck söijna, vem fankuL’n behöv att naijn a’ann tjöp bLommen? Hä kan I tjö:p mä schöLw å då veijt I att döm komma från naijn som oppskatt mä.

I håta tjänschLa att va’aL töije för djivet, hä spela et så stor råll VEM som djä:r ‘e – Föräldren mijn, bråorn men, FLecka men, döm I jo’obb lave, HSB… Lista va:L lang.

No för att djivar’n ida oppskatt mä å hä I ha gjåort – hä jär väl snarare naijn som et ha’a fåtta na jen heijm å som feck mä å tjänn mä stömLat över bLommen den. I tjänn mä naLta bitter, men hä jär i normaldellstand snarare än i ondatag. Om I tåLa vä dä om na som jär viktit för mä fLeijr herransch ga’ang å dö et ha hort na, vo seg hä då? Hä betoijd då förbanschke mä et att dö jär intrese:re å hä I tåLa om å no VEIJT I ju att et dö jär intrese:re, men hä tjändes ändå gåode jävLit ida. Nö jär’e förseijnt – vo än dö hitt opp så jär I et intrese:re. Bara så att dö veit.

DumLe å DumLe

Hä var ne:r ida att I ha’a gjåort mä åoLöckLi. I ha åller vöre så ne:r att schLå dell naijn i hela mitt lijv som I var ida. I kan berätt för jä att I jär den evige dipLomat’n som fenn urschäkta överållt vöre fåLke oppför sä, å I jär gåode ratchonell då hä djäll å förkLa:r vöre ‘n deijL våra åotänkt å stömLat. Jä förschtå säkert vöre I meijn. Om naijn ha have ‘n dåLi da så jär ‘e måijLit att han el ho:n oppför sä dåLit mot ander. Sön se:g I jämt å I schLäta eut vo ander jära.

Naijn gjåoL FLecka men opprörd ida, men då jäklar så hoppe dipLomat’n ini mä eut bårte biLn å ‘n geud hoppe in ine kråppen opå mä. I vände om å tjo:L dellbaks dell sporthall’n å läst lus:n å jörskåll den. Då vä stå den så hinn I refLektä:r över vöre jett hä skull våra å schLå dell ‘n så’n fåll neför trappen. Hä jär tur att man ha:v sistspärr’n den. I to:L mötje men lämmen ånga mijn ifre:

Titt dö opåd a naijn meijr ga’ang så ra’aL I så å’åll håijr vo dö jär för ka:r. I var lågmäld ida, men hä jär I et om häijn he’end åter. I lova dä hä.

Hä jär ju tur att hä finnes gåode mötje fåLke som jär mä gLa å, å eijn ka:r speciellt önschk I skull våra en kwi’inn för ‘e skull underlätt å träffes. Hä pass sä som et riktit att ‘n jär ‘n ka:r.  Schwållat å schLeug opa samma gang. Som jeg!

Tredje grad’nsch nerkontakt….

G

  • I bö’örd dagen jen vä å våra förbanschkad.
  • Mett opa dagen så hende na opa jobbe som feck mä gåode gLa å fjäriLa deuk opp åter.
  • KLåkka to så feck I i epost å då vart I ännu gLadare.

GLa förresten? I vart no gåode löckLi, å hä kåm ‘n tår el to å tacksamheijt där I satt alle:n ine arbetsrumme å I hann precijs lungen ne mä då’n Mats kom in. I satt den å var tacksam över att tijd’n vä oppåffring å stress’n å ållt som to år ha inneböre jär över. I leijte opp a Maria å berätte för a vo hä djälld, stjicke å nager sms åt döm I töck om som mest, å så ring’d I åt bråor’n men som vart åll illspeckot då I ring’d bårte i stjuddenumber då ‘n satt ine nage mö’öt va naijn….. Han ha då et ringt opp mä ättåt. A’ap!

Nu ha I honne rätt bårt högen å sån’t som skull ha vorte gjåort för ‘n ma:ne seda å I tråo att I jär gåode synke jobbmässit. I nöges ändå in å jobb trij dåga under love, men då et hä jär na ångom den (å et na kollegom heller) så kan I våra gåode effektijv. Nö sko I gå å sova.

Lev å må!

Spela råll trebåll

FN

Fastän I jär lekschåonschfrij om tisdågan så ha’a I bestämt mä för å fåra in opa Stadshuse för å sij nager bårte eleva mijn deltåga ine i rållspel om FN. I kLeijv opp före skam för Pottjen vankne före säks, å I kLedd mä å sno:L in ången ine bi:ln å tåo ‘n dell förschkåoLa. I hann åt Norrmalm, då döm ring’d bårte dagis å sa’a att Pottjen ha sagt att ‘n ha’a iLt ine panna å att ‘n ha’a tretteni’i gra’a å feber. Et märt I na bårte hä. Han ha ju hoste, men herreminje, om ‘n skull våra heijm för hä så feng ‘n ju åller anne än våra heijm. Tur var ju att fa’arn åt ången kond hämt ‘n å våra vä ‘n ida å i mårran. Schuka banom jär åssit för mä.

Rållspele skull I pråta om tänkt I. Hä djick eut på att eleva, i parom, skull represente:r i land hvor å böre vä å djiva i öppningsanförand opå engelska för å seda debatte:r om värdschhandel å om jämställheijt. Döm våor dukti nanting å I feck gåsheuda då fLeijr bårtå döm tåla. I tråo et att I ha’a kLare å å skrijv i tal, memore:r ‘e å ställ mä ine sessionschsal’n framma kLasskompisa å lärara å ‘n pubLijk å tåla. No kan man säg mötje om ångdåomen nöförtijn, men no våra döm bra ötemilla.

Opa ättmiddan  så djeck I vä påijka våre opa na som kå:Lese ”Framtidsresan” som skogsindustrijn anårne, å I töckt att hä var intressant. Pottjen men sko ju va’aL skågseijgar naijn ga’ang ine framtijd’n så I djick dijt vä de perspektijve för öga. Å så feck I ma’ang oppschLag om vo man kan arbeijt vä ine ämne mett då hä djäll inriktningen för en deijL elevom – sån’t den som jär schwårt å komma opå.

skogsplanta

Veta jä vöre ma’ang trepLantom som döm heva eut ine skåoga våre hvor år? Trihundraförtemilljåon stottja. Trihundraförte! Hä jär gåode ma’ang hä. Veta jä voför man använd båok för å djära gLasspinna? Döm djiva et å na smak å så våra döm stickfrij. Vo I ha lärt mä…. Skogsindustrijn exportä:r mest åt England å Tyskland. I kan fortsätte vöre läng som hälst. Men för jäde skull sko I schLeut nö.

I sko berätt om a Anna, men et fankuL’n vart ‘e ida heller. Pottjen legg jen å jär snöro så hämst, å ra’aL jär ‘n då I frå’åg om I ändå et få heva sprejen ine neson opå’å ‘n.  Han jär eijnvijs nanting – farscharve stjin jöning.

Lev å må!