Hä ta längst å bestäm vo rubriken sko våra…..

Ida hav I et gjåort så mötje, men I ha ho:le igang hela dagen, tråo I. Pottjen väckt mä tidigt, reda före sju å hä var då tur för klåkka håLv ått så såg vä vöre hä vart stopp opa vägen åt LeuL å så ho:L vä sirena som le:t å to ambulanschom å tri brandbi:lom som sko hjöLp dell öte naijn åoLöck som ha hende neaför åss. Et fankuLn ho:L vä na bårte smälln, men hä vart i nåijsamt samtaLschämmen oss grannom imilla. Hon ba mä gå å jära smörgå:sen å så skull hon kåok kaffe, å ha’a I bara hatt na anne bröd heijm än ha:Lkakon så ha vä no konna tje:n en ståor schLant opa chaffisa som nögese vänt opa att vägen skull öppnes åter.

Han I båo lave tåo vä sä Pottjen å gick ope förschkåoLa å då passe I opå å fåra opa affä:rn å handel naLta mjöLk å den träffe i n’ Markus där han ståo opa’n stega under ta:ke. Han jär trevli nanting, men I feck nasom iLt ine nacken då I nögese titt opp ope himbeLn för å tåLa vä’n. Freua hansch, a Annica, breuk läsa bLåggen jen så I seg åssit om vöre snögg han jär. För I tråo att a skull va’aL åll arg opå mä.

En Domus kom seda å schLäppt å fLecka hansch å han sta:ne å drack en stren å hä jär så råoLit åt tåLa vä’n. Hä jär en schLeug ka:r. Å snögg! Vä våra schLäkt så I kan säj hä ötan att naijn vaL ond.

Eijn bårte höjdpunkta opa dagen var ändå då I djick dell låda å fann möbelaffärschkatalågen den ine. Vä ha läst ‘n ållihåopen, vä varijerande resultat. Pottjen var gåode ointrese:re å samne innan han ha’a honne dell tjöksavde:lningen.

Bråorn men ringd åt mä å han mede:le att ”korpenserien” i fåotbåll för ståkkhåLmara börje om i kwe:L å Storfors Wanderers fortsätt kross sörlänninga vä en noij vinscht. Hä wart 7-2 å bråorn men gjåoL tri måL å spela fram dell trij. Siste var en straff å han ha ingen chans att få räcken sistpåänge den. I töck hä verk konschtit att gammelSAIK-ara (å n’Degermanschpåjk bårte Munksund, i banaba:n åt a tant Ines) konna spö’ö sörlänninga jämt, å I ha bört å tråo att bråon men lö:g då’n ri’ing åt mä. Däför sko I fåra ne, för bLåggens räkning, förscht onschdan i säptember å kontrolle:r å rapporte:r vöre hä legg dell.

Lev å må!

Annonser

I tjänn mä twinge å dellåt i gästinlägg

Fleijr ga’ang i veckon dimp hä ne förschLa:ga opa grejen I sko skrijv om å fleijr ga’ang hav ander skreve ne nagar råda opa måLe våre å vell ”gästbLågg” som hä kåLes. I vankne bårte hä ringd klåkka sju å hä var bråorn men som frå:ge om I ha sitt breve han ha stjicke ine hotmejlen. Klåkka sju? I ha ju et ensch honne gå opa dass den tijn. I läst å hä var ytterlijare i brev där’n bad å få va’aL pubLise:re jen. Hä jär måot principa mijn, häjn vä schwågerpoliti:k, men då hä djäll en bråor (som var tvungen å våra vä i pereuk som jä sij jen) så få I väl lete ‘n vijs jä vo en kan. I ha censure:re nagar grejom å I ha väLt korte schöLw.  Korte ha n’Jacob (en Bo-Staffan å a Agnetas pojk) töije.

Gu: da!

 I vell böre vä å presente:r mä schöLw – Hä djär jeg som jär bråorn jä håva läst om nalta längär ne. Hä var ejn som sa’a att I sku bö klepp mä å skaff e jo:bb, så i djåoL hä, å så hav I skaffe mä e fåotbållslag, män hä kan bLåggerschka jena skrijv om seda.

 I fLötte söderöver för mang härransch år seda, å föruto:m e par åår i mitt’n å tjuugohu:ndrataaLe så ha I bått i Fjollträsk, som hä kååles i Pijt. I båo vä en tjäling som jär bårta Strängnäs (så hon få’ta åssit bårtä hä i skrijv jena) å to fLe’eck, stora foijl fäm samma da som a Silvia ärschn KalGusta foijl å lella jär nett åre å i hårt.

Hä jär nö säkert att Stora jär en kopii å mä: hon jär bårtstjämd, illspekot å gullat nanting. (I jär kanske et så mötje å siste dena, men jä fåta vo I mejn) Vä bå håva humöre som gObben som båo ne:r föräldren våre (jä bårtå jä som veta vem i mejn fåta gåode precis vo i vell håva fram.)

Lella jär då en kopij bårte mamma sijn, gu:llat å gLa å gLätta – hä djär väL lite pijtbåo ötij a. Nö håva vä bestämt åss för a fLeug oop å spendeer fijr dåga opa Storfors så lella sko vaaL nalta mejr … ja, so:m mä å stoora; illspeko vä i huvva humör. Gu:llat å så jär a redan.

Män – nö kåm i dell vo i vell frååg å fundärr öte:

I jär gåode du:kti på å förschtöör pänninga, å so:m e led bårte hä så hav I bört ”fruktifieer” IT-proijla jen häjm. Vä håva Ajfåonsch, i hav tjöft en Mac å så hav Ì ein grej dell som djiiv mä problem. I hav en töckerden Ajpäd! I breuk håva’n opa jo:bbe som e arbetsrejdskap, men han föLe häjm gåode ofta. I töck o:m å lägg paschiansch å spela Jattsi, så I tag vä mä’n gåode åfta opa stjitheuse för å må väL en ströko.

Nö kåm probLeeme mett – Då i sett ine tjörka mijn å nju:t å spela nalta, då damän bäjna å för mä, å i jär et så fä’äL å jära kLart.

Järe nagen som lääs häjna som vejt vorsch I kan tjö’öp mä en ergonåmisk stjitståol? Håijr å jä!

Veta jä hvem ‘n Herkules jär?

Hä finnsch en repLik ine ijsländschka fiLmen Korpen flyger som ha fastne för mä – ”Du dRäptöRn bRortheRn min” å hä nöges våra na undermedvetet ine mä som hä fått hä å fast’n.

Då I var säx år föddes han som enligt måora våre åller nanschtin ha gjåort nage fel. Han som, i henasch ögom, vander opa jåoLa jen vä naLta meijr rättigheijtom å vä naLta meijr pondus än åss ander schLåsaårvom, å våra jä naLta relischö:s å jä så konna jä list eut hvem han kond våra schLäkt vä.

I tåLa ju förschtåss om bråorn men, en Herkules (ja, han heijt ju et hä, men I well et att’n sko tråo att I sko jära han dell nagen tjändis å därför jär’n maske:re opa biLdn). Han båo ne’e Stockålm vä fjälla hansch å to ba:n som våra gullat nanting för döm våra lijk mä. Ja, så läng döm et öppen käft’n för döm tåLa INTE pijtmåLe, hä jär eijtt som jär säkert.

I ha et ållte vöre så snäll vä’n, å I jär gåode säker på att hä beråo opå att han kom som frälsarn då’n var liten för vo än han ställd dell vä så vare et så fallit å han feck väx opp vä i anne regelvärk än i visst anne ba:n ine heuse våre. Han breuke komma å schLå dell mä å I gav åt förschtås, å då keute han nest morschan å strax därett ho:Les över Storfors ett schongande ”Jeanette” (å I heijtt ju et hä, men då I var tåLw töckt I hä va vackraste namne I ha hort).

Han vart ju helvittes bra då han vax opp, men eijn sak som han var då å som han jär neu jär jettlu:re. I ha konna retes vä’n så han ha skråLe å knappt tordas sova allén om nåtta. Om I skul berätt om åll ganga I ha dreve vä’n så skul häijn inlägge åller va’aL fäLa, men I kan ju deijl opp döm så I kan djära en töcken den föLjetång bårtå’n. I jär fullt medvetn att jeg kåm å få’åll ine öga opå jä, men om et I ha fostre’n söijna så skull’n åller ha vorte så framgångsrijk å tje:n så mötje penninga som en jär neu – egentligen, då I tänk ätt, så skull I behö:v stji’ick en en räkning.

Jen kom nager bårte grejen I gjåoL:

  • I sa åt’n att hä bådd en ”Torggumm” ine garderoben hansch, å att hon tjänd å träffe farfar’n våre som dödde före’n Hercules född var. Se:g I åoLe neu så hwiten ’n ope öga.
  • I lu:re’n att han var egentligen adopte:re bårte Zimbabwe å heijtte Otto Harare, å då han ändå var så schLeug att han ett trådd opå mä för han jär ju bLeijk å döm som kåm från så sydliga breddgradom breuk i allmenheijt våra schwå’årt, så böggd I opå vä att föräldren våre ha lete’n bådda ine i ”syrabad”.  I breuke schång för’n (å I schång hvor april då’n Otto ha namsda) ”Otto Harare, bada i syrabad”.
  • Hvor sönda: då I nögese  föLe nest morföräldren i Gammelschta:n så berätte I att radarn opa Måttsundsbacken var en äggkopp åt trålle som bodd ine berje. Hvor sönda! I fLeijr år!¨

Hä räck nö för nö håll I skratt i heL mä. Seda vä vax opp så äLsk I’n nanting så guschens, fast han kan i e kort ögonbLick förvandles dellbaks dell stjitången som ållte feck som en velld å som et behövd ta hänsyn dell naijn ann männisch.

Nesta inlägg om en så sko jä få håijr om när han var vä å tävLe i Vi i femman, å om den ganga I bränd’n vä’n heijt knijv å då han holl å stjit ne sä ine passkontrålln ope Arlanda då I ha fonne passe hansch naijn vecko före, eller så va:L hä vöre Ted Åström (Olyckan) feck’n å skrå’åL, eller vöre han skul sij Alien vä mä, eller vöre han feck smeijknamne Bananaflavor, el vöre mormåora våre sa att’n såg eut å våra eutvecklingsstörd (hä jär sant att a sa’a hä). Herre je, I kan no skrijv en båok om en.

Å förschtås så kåm hä i kärleksreportasch om vöre lage Storfors Wanderers ha töije opp kampen för å höij statusn för piijbåon i förschingringen. Men hä va’aL då höstsäsongen kom igang.

Lev å må!