Du å jeg, Alfred.

I far åt Småland a mörrnom, men förscht sko I trä’äff bråorn men å ita lunsch vä’n i stan, el ine city som ståkhåLmara kå:L hä. Han vell väl ita Max som vanLit å han vell ‘n no sette ine skroijttbi:ln hansch ötvä na vatt’n. Han jär et så schLeug men han jär ju enda bråorn I hav som båo den ne’e ine heuvusta:n.

Enlit amerikansck tradischåon så böre affärn jen å sälle juLgrejen riktit tidit, dellåmägen gåode för brått för mä, som gill sånt jen. I töck ju om å fy’ynd å å hä gjåoL I. Vo tråo jä om häijn (som nöges våra i feltröck):

Eijn för ti’i kråon el trij för ti’i kråon? Hmmm, I veijt et men I tråo I tag ….. trij? StömLat nanting.

I ha lämne å Pottjen opa Storfors i kwe:L å I ha verklijen fått ‘n inbLick ine vöre lijve mett ha vöre ötan å håva’n. Jeg å FLecka fåor in åt sta:n å tjöft åss naLta popcorn från biogra;f’n å å’åt hä sittandes ötaför opa Uddmanschgaton ine såoLa. Seda fåor vä opa Dållaraffärn som a ä’äLsk nanting å fynde julgrejen.  Seda nögese vä dellbaks dell Storfors för naijn bårti åss ha’a gLömt telefon (å hä var et jeg), fast då träffe vä et ången ötan vä smeug åss å hämte’n. Vä passe opå å häls opå en farbråor åt mä, ‘n O’oll som I ha berätte om föreut. Vä hannt åt Norrfjärd’n opa affär’n där å då vä kom heijm så ha vä sitt naLta TV dellsammansch.

I förschtå ju att FLecka nöges få egen tijd vä mä och jeg vä ho:n, för Pottjen ta’a mötje tijd å man gLöijm som å att a jär bara elva fast man töck hon jär eller på nage vijs. Hon jär råoLi vä ‘n humor hon schöLw et veijt om att a ha:v. Hon jär gullat å snell, fast vä i humör som tend dell å som få mä å vaL ond opåd’a. Hon jär tankspridd, å kan våra nå:k å gullat opa samma gang, åosäker opa sä schöLw å rädd å djära fel å schöLwsäker å et broij sä om ander ander gangom. Å vacker å empatisk. Å tjänschli. Å dukti.

Vo sko hä va’aL bårte hoijna? I förvänt mä  åssit meijr än nanting stort.

 

Lev å må!

Annonser

Ida va:L hä inge waller…..

Vissa dågom böre bra men schLeut sämber – å häijn jär en töcken. Fleijr veta redan vo som hende opa Kwarnvalln ida då eijn bårte pijtpåijka foll ihåop opa pLan å hä vijse sä seda att ‘n Victor, som ‘n heijtte ha’a avledde. Hä jär så tragist, å I kan et schLeut tänk opa familjen hansch, å opa kompisa ine lage å ötaför,  å å’åll som ha’a töije vä sä ba:na sijn för å sij en bra match.

Hä finnsch döm som seg att hä finnsch en anledning dell ållt som hend, men I jär gåode säker att döm lö:g. Vo fennsch jen å lä:r? Åssit.

/Suzanne

 

 

Ida vaL hä åssit.

20120901-212607.jpg

I brist opa anne så bjud I jä opa en livs levandes bLocketannonsch där man kan sij vöre overå:la sij eut då döm våra noijfödd.

Pottjen å jeg ha hatt ‘e riktit gemytlit ida då FLecka ha vöre bå’årt nest ‘n kompis i Arnemark.

Seda, då hon kom heijm, lämne vä å ‘n opa Storfors å fåor opa fåotbållsavschLeutnkng opa Havsbade.

Nu håva vä ite nager tapas ine soffa å sij ”Järnladyn” – ‘n film om a Margret Thatcher. I tråo no att FLecka et kåm å töck om en, men Hamilton var så helljockes dåLi så han få a sij schöLw seda.

Om nager dåga så sko I fåra åt Småland så I ha no nåo vä å djära delles. Hä jär gåode mötje som sko administre:res för ba:na då bå’å föräldren våra bå’årt. SchöLw längt I att få fLåkka eut vä beijna ine hotelle å sova ötan en åonaLing ötvä mä.

I längt å ätt kompisa som I bara ha tjänt I år, men som I kåm å hå’ål kontakta vä restn å lijve. Sisthålvåre jen, förschtå jä vöre skönt hä kåm å våra då hä jär kLart?

Nö sko I heva fokus opa Järntant’n opa teve.

Lev å må!